You're not old, you're vintage

Igår fyllde jag år. Skulle inte säga att jag har en ålderskris, men man skulle kunna säga att jag är lite mer medveten om min ålder. Jag tycker till exempel att när man levt i 28 borde man veta vad man vill bli när man blir stor (större). Det vet inte jag, så det nojar jag över. Och att vecken i pannan syns lite grann fastän jag inte är förvånad. Och för att jag ibland säger "ååh" när jag sätter mig ner och "åhej" när jag reser mig upp från golvet. 

På min spegel

Men men. Mest tycker jag om att bli äldre. Var ålder har sin tjusning såklart. Bäst tycker jag om att jag inte bryr mig så mycket längre, om vad andra tycker om mig och hur jag ser ut. Har viktigare saker för mig. (I ärlighetens namn har jag nog inte energi att bry mig, och det viktiga jag gör är att bekämpa det växande tvättberget och stoppa mig själv från att hota med indraget lördagsgodis varje dag i veckan, men det låter inte lika bra.)

Jaja.